På väg till Mysore

Vi lämnade husdjuren ensamma hemma (dvs, kackerlackor och myror) och gav oss iväg på en skön semesterhelg bort från Bangalores trafik, rök och damm till en relativt närliggande (6 timmar) och lugnare stad, Mysore. Vi bokade in oss på ett schysst hotell med takpool och oroade oss över att vi inte skulle komma ut från hotellet. Men som tur var, var våra energiska indiska vänner peppade på att visa oss tempel, palats och andra sevärdheter, så vi har turistat runt en hel del.Vi var ett gäng som först åkte till en sjö i närheten av Mysore. Bilresan tog längre tid än planerat och vi kom fram precis till solnedgången. Efter några timmar av frisk luft och fin utsikt åkte en av två bilar tillbaka till Bangalore för en vinfestival dagen efter och vi fortsatte till Mysore. I nästa inlägg kommer ni att få se riktiga turistbilder, till exempel när vi rider elefant framför palatset.

Paragrafer

Så var man tillbaka i skolbänken ändå… Efter min sista tenta i internationell handelsrätt så svor jag att jag inte skulle utsätta mig för fler lagtexter och paragrafer. Men här sitter jag igen och försöker förstå mig på alla dessa paragrafhänvisningar hit och dit som bara kan finnas där för att förvirra. Jag läser om Forest Rights Act, en lag som ska ge ursprungsbefolkningarna rätten till att bruka skogen del lever i. Det är en lag som har ingjutit mycket hopp i många av de människor som har bott på en plats i generationer men som riskerar att bli tvångsförflyttade på grund av att skogarna ska göras om till naturreservat eller liknande.  Lagen har blivit väldigt ojämnt implementerad i Indien, i vissa stater har det varit en extremt långsam process. Medan jag sitter och bedrövat försöker reda ut vad som egentligen menas så undrar jag också över hur en människa som kanske aldrig gått i skolan skulle kunna förstå sig på den här lagen och kräva sin rätt från staten.

/Elinor

Vardagsmat

Under de få dagar jag har varit här i Bangalore har jag börjat få mer och mer självinsikt. Jag har helt enkelt lärt mig nya saker om mig själv och har nu identifierat dem som problem.

1.  Jag är för klen för stark indisk mat.
2.  Hur mycket jag än hatar mygg kommer mygg aldrig att hata mig.
3. Jag är blond och blek.

Innan detta kom till mitt medvetande har det minst sagt varit ganska kämpigt.

Påföljder

1. Hostattacker och inte nog med det så skämmer jag ut mig när jag ber om bestick.
2. Myggbett, kliattacker och somnar varje kväll till myggsymfonier.
3. Solfrossa. Jag är den enda som fryser i 30 graders värme.

Lösningar

1.  I ett försök till att göra en hemlagad kinagryta, blandade jag ner pesto för att piffa till färgen istället för kryddor (snälla fråga inte hur det smakade).
2. Elinors och mina händiga kunskaper sattes på test när vi byggde upp ett ostabilt myggnät. Inatt somnade jag till en orkester av hundskall.
3.  Mina nerpackade raggsockor kommer till användning varje dag.

/Amanda

Fältresa

Nu är vi tillbaka hemma i Bangalore efter två intensiva dagar i Hasanur och Kotagiri.

Dag 1 Resan började klockan fem på torsdagsmorgonen och efter en 7 timmars bilfärd kom vi fram till Hasanur där vi först träffade Moorthy, program koordinatorn på Keystone foundation. Keystone foundation jobbar med ekologisk hållbar utveckling med ursprungsbefolkningen för att försäkra dem en tryggare inkomstkälla som är baserad på deras kultur och traditioner.  De arbetar även för att bevara deras kultur, identitet och förstärka deras förhandlingsförmåga och självförtroende. Moorthy berättade om administrationen, hur Keystone grundades och om de olika programen.  Vi åkte sedan upp i bergen för att träffa några av bönderna för att ställa frågor om hur de upplevde att Keystones program hade hjälpt dem. Vi träffade bland annat bönder som odlade millets (samlingsnamn hirsh och sorgum) och en av de bästa  honungsjägarna i stammen, mannen med rutig skjorta på fotot nedan. Alla verkade väldigt positiva.

Dag 2 Reste vi vidare till Kotogori för att besöka partner organisationen Save Western Ghats för ett möte. Deras kontor låg i bergen med en fantastisk utsikt och solen stekte så att vi båda fick bonnebrännor och illröda näsor. Vi fick en rundvisning av deras kaffebrygeri och honungscenter och senare på kvällen shoppade vi loss i deras affär i byn. Vi besökte ett flertal av deras museeum och utställningar som visade otroliga bilder och gav mycket information om deras arbete. Senthil på Keystone tog med oss till ett fantastisk skogsreservat där vi bland annat stötte på en bisonoxe.  På vägen till Ootya var vi nära på att köra över två leoparder.  När vi väl kommit fram till Ootya var det ruskigt kallt, jag virade in mig i 3 lager av tröjor och en scarf samt en fuktig morgonrock i hopp om att 2 timmars väntan på bussen skulle gå undan mindre smärtsamt. Beskrivning av bussfärden låter vi bli … men väl klockan 6 på lördagsmorgonen kom vi hem och det kändes faktiskt väldigt skönt. Helgen har vi ägnat åt att pusta ut och sova men vi har också hunnit med att ytterligare utforska Banaglore, äta god mat och har varit lyckosamma på vår kompis-jakt!

/Amanda

Första dagen i Bangalore

Efter månader av trubbel och en evighets väntan är jag nu äntligen på plats på Svalornas kontor i Bangalore.  När det var som stökigast kändes det som att jag aldrig skulle få komma iväg till Indien.  Passfördröjning (när ett nytt pass infördes), visumstrul (när TT services hade mitt visum i veckor utan att registrera det då mitt hamnade mellan två olika ansökningssystem) och att jag mitt i alltihop blev akut sjuk gjorde att allt kändes extra tungt ett tag.

Jag kom fram igår och efter en halv dag på kontoret åkte Elinor och jag in till stan för att äta middag. Jag ville se koaset, trafiken och folkmassorna innan vi imorgon bitti beger oss upp i bergen på vår första fältresa.  Kl. 04.45 startar vi bilresan till Keystone i Kotagiri som ligger drygt 10 timmar från Bangalore och på vägen kommer vi att göra ett besök i Hasanur. Efter fältresan har Elinor och jag planerat att resa till Ooty över helgen som sägs vara en otroligt vacker liten stad uppe i bergen på 2240 m ö.h.

Nästa vecka lovar vi att bjuda på en bra fotouppdatering. Idag får ni nöja er med två foton från lunchpausen i kvarteret: en snygg kossa och vår vatten kille.

/Amanda

En vinterdag i Bangalore

Idag är det Maha Shivaratri, en festival i lord Shivas ära. Det är helgdag och ett lugn vilar över staden. Folk är ute och går med sina familjer och handlar grönsaker och blommor, man hör mässande från ett tempel i närheten och de flesta verkar glada. Rickshawchauförrerna bredvid mig bråkar om någonting som jag inte förstår medan en tredje roat tittar på. Solen skiner, det är ca 28 grader och blåsigt. Det är en härlig vinterdag helt enkelt. Jag sitter på ett Café Coffee Day(Bangalores variant av Starbucks men med bättre kaffe och billigare priser) i närheten av vårt kvarter och skriver och försöker förbereda mig för den kommande veckan.

Det ska bli en spännande vecka. Amanda kommer äntligen, vi ska på vår första fältresa som blir till vår partner Save Western Ghats Movement och en god vän som råkar befinna sig i Indien kanske kommer på besök. Efter att ha varit ganska ensam de första veckorna så ser jag fram emot en vecka med mycket social kontakt. Jag vet inte om det kan bero på min utstrålning eller kanske att jag är utlänning, men jag uppfattar människorna i Bangalore som lite reserverade. De är hjälpsamma men pratar inte mer än nödvändigt med mig. Emellanåt kan det vara skönt för de tränger sig aldrig på, men det blir också svårt att lära känna nya människor. Det ska bli spännande att se om människor är annorlunda utanför Bangalore.

På onsdag bär det alltså av upp i bergen. SWGM är lite av en” odd one out” i Svalornas partnerfamilj då det är en rörelse. De arbetar för en hållbar utveckling av bergskedjan Western Ghats som sträcker sig ca 1600km längs Indiens västra kust. Nästan varje dag läser jag i tidningen att de har hittat en ny djurart i Western Ghats och om dess rika fauna och flora men också om miljöförstöringar och om illegal gruvdrift. Det ska bli intressant att prata med våra partners och få deras perspektiv på situationen.

/Elinor

Vanastree

Igår var jag på en marknad i Bangalore som var arrangerad av en organisation som heter Vanastree( skogens kvinnor). Det är ett kollektiv som jobbar med att främja matsäkerhet och skogsträdgårdar. De arbetar med att skapa biodiveristet och att konservera och sprida traditionella sädessorter. På marknaden sålde de diverse skönhets och matprodukter gjorda av traditionella växter. De hade också en workshop i stadsträdgårdsodling. Ett problem i Indien, och i stora delar av världen, är att de stora företagen ofta har monopol på frömarknaden. Detta gör att gamla sorter och diversiteten av frösorter försvinner. Tyvärr har jag inga bilder från marknaden för jag hade glömt mitt minneskort hemma i datorn men ni kan kolla in deras hemsida: www.vanastree.org

Några av de fina ekologiska produkterna från Vanastree

De första dagarna på kontoret

Kontoret/ Amandas och mitt hem

Jag börjar känna mig hemma i mitt nya hus och arbete i Indien och det känns skönt. Igår hade vi ett möte med en kvinna som ska utvärdera en av våra partners arbete. Partnerorganisation heter UYRDC och arbetar med ursprungsbefolkningen i delstaten Uttarakhand i norra Indien. Ursprungsbefolkningen har traditionellt levt av och i Himalayas skogar och UYRDC verkar för att de ska få fortsätta att leva på samma vis och på de platser de alltid levt. Längre fram i vår kommer vi att besöka dem och vår andra partnerorganisation, SOPHIA, som arbetar i samma program om ”Agency and Forest Rights”. Det känns kul att få arbeta med saker som man verkligen tror på och som man tycker är spännande. Det känns också skönt att jag redan börjar få rutiner på mitt liv här i Indien.

Eftersom jag bor på kontoret så utspelar sig nästan hela min vardag innanför husets väggar. När man sitter inomhus hela dagarna är det lätt att glömma var man befinner sig och jag får en överraskelse varje gång jag lämnar huset och upptäcker att jag har Indien utanför min dörr. Jag blir fortfarande överraskad av det starka ljuset, alla vackra människor och hur allt kan vara så vackert och smutsigt på samma gång. Igår gick jag en kvällspromenad efter jobbet. I kvarteret där jag bor finns inga turistattraktioner men allting runtomkring mig är fascinerande. Under min promenad såg jag ett tempel med en stor rosa staty av elefantguden Ganesha på taket, otaliga kor och hundar(oroa dig inte pappa jag motstod viljan att klappa de möjligtvis rabiessmittade hundarna), försäljare av frukt, grönsaker och gröna blad som jag inte har en aning om vad de kan vara, en ko i ceremonikläder och ett bröllop. De här första dagarna är spännande men också lite påfrestande och jag både ser fram emot och kommer att sörja den dagen då allt detta blir vardag och nyhetens behag försvinner.

/Elinor

Redo för Indien

Tar mitt pick och pack och flyttar till Bangalore, Indien på fredag! /Amanda

 

Förberedelser

Fullmatad med vaccin och goda råd känner jag mig redo att omfamna Indien. Det har varit intensiva dagar med introduktionskurs på Svalornas kontor i Lund, läkarbesök och många farväl till familj och vänner. De senaste veckorna har jag lärt känna en organisation som jag trodde mig veta mycket om redan. Jag har fått en genomgång om Svalornas historia, ideal och värdegrunder, om programmen och om verksamheten i Sverige och jag har lärt känna alla fantastiska människor som arbetar på kontoret i Sverige. Det känns underbart att ju mer jag lär känna organisationen desto bättre tycker jag om den. Nu ser jag fram emot att snart, om bara några få dagar, få chansen att arbeta med alla  viktiga och spännande program. Imorgon bär det alltså av till Svalornas kontor i Bangalore, Indien. Trots att allt jag gjort de senaste veckorna har varit förberedelser för den stundande resan så har det inte slagit mig att jag ska åka förrän nu. Det är en kluven smäll. Det är sorgligt att inse att jag kanske inte ska se min pojkvän, vänner och familj förrän till sommaren. Samtidigt så känner jag mig spänd och otålig inför allt som väntar mig i Indien..

/Elinor